Det här med att planera bröllop blir inte alltid som man förväntar sig, speciellt inte mitt I en pandemi! David friade till mig för 4 år sedan och vi planerade för bröllop 2021. Vi skulle ha gott om tid att planera, och ta allt i vår egen takt, plus att vi skulle hinna spara mer pengar på 2 år än på knappt 1.
Frieriet!
Sommaren 2018, vår första hela sommar tillsammans, vi hade bestämt oss för att ge oss ut på en resa till dansbansveckan i Malung och sen stanna på något mer ställe på vägen hemåt. David hade bett att få planera kommande dygn eftersom jag hade skött planeringen av den första delen av Malungs resan.
En ring med många betydelser!
David hade slagit på stort och med hjälp av sin fantastiska kusin som är en grym guldsmed så hade han designat en helt underbar ring, som var inspirerad av min hästs Hrimnir träns. En ring med många betydelser i samma
Ringen passade inte!
När David trär på ringen så blir han förvånad, den är ju på tok för stor! Han som ändå hade letat reda på en av mina ringar för att veta vilken storlek som behövdes. Visade sig att ringen han trodde var min gamla förlovningsring från ett tidigare förhållande, inte var det, utan en ring som jag hade på pekfingret. (Min gamla förlovningsring fanns inte ens i vår lägenhet, utan i en låda med gamla grejer i ett förråd hos mina föräldrar) Han tog den enda ringen i lådan, som inte passade på mitt ringfinger. Så jag fick helt enkelt ha den på pekfingret tills vi kunde åka till Smyckestudion och Martin gjorde ett fantastiskt jobb med att förminska den, det gick inte att se vart han hade tagit in den!
Planeringen
Vi var ute i god tid vi började fundera på vad vi ville hitta på och redan under sommaren och hösten började vi kika runt på lokaler och hitta vår gemensamma väg till ett drömbröllop. Vi konstaterade tidigt att vi ville ha känslan av lantlig elegans, en lång gästlista och för de som inte fick plats, så skulle det vara mingel efter vigseln. Festen skulle bestå av en 3-rätters middag serverad vid borden.
Efter att ha funderat fram och tillbaka så landade vi på en gästlista med 90 gäster, vi hittade en lokal som klarade det och fungerade för vårt tema, och med ett ganska lågt kuvertpris. Stället var en gammal gård som sedan länge varit restaurang och konferens anläggning. Matsalen vi skulle sitta i var vitmålad, vilket gjorde den lätt att dekorera och vigseln skulle hållas i trädgården.
Med drygt ett år kvar till bröllopet var vigselplats, festlokal, vigselförrättare och fotograf bokat och klart.
Covid hade slagit till och vi var så tacksamma över att vi valde att vänta 2 år, så pandemin skulle vara över... ja, det gick ju inte så bra med det...
Hur som helst så tog vi och trappade ner planeringen lite inför sommaren, vi hade ju gott om tid, och låg före i planeringen som rekommenderas.
Men sen kom första smällen! Under sommaren gick företaget som drev lokalen i konkurs, det kändes som att vi var tillbaka på ruta ett igen. Vi var utan vigselplats och lokal till festen och många brudpar hade bokat om sina bröllop till nästa år, vårat år... att hitta en ny lokal, som rymde 90gäster, gick in i vår budget och som passade vår stil, kändes snabbt som en omöjlighet. Så istället så bestämde vi oss för att gå ner till 60 gäster, en siffra som ökade antalet möjliga lokaler. Men vi hittade inget som kunde leva upp till de planer vi hade hunnit sätta och som var ledigt. Då kom mitt första break down, jag kände mig så ledsen och ensam, i allt och viste inte vad mitt nästa steg skulle bli. Vi ville inte ha en log fest med buffémat. Mitt i detta så kom en liten ljusglimt i tunneln, lokalen vi från början hade bokat hade fått nya ägare och skulle öppna upp något. Vi viste inte mycket... men vi viste att de inte var fullbokade redan! Efter mycket sökande och detektivarbete så fick vi äntligen tag i de som hade tagit över och i början av december var vi äntligen välkomna dit för att titta, de hade gjort om mycket och mer skulle göras, lokalen som hade varit matsal var nu butik och skulle så förbli, men det skulle byggas till ett orangeri som skulle passa utmärkt till bröllop. Stilen de tagit till var lite mer industriell men det lantliga fans kvar. De var öppna för våra idéer och tankar och allt lät väldigt bra. Det enda vi saknade vid första mötet var ett prisförslag, men hon lovade att återkomma med det. Vi fick ligga på en del för att få svar på våra frågor och prisförslaget vi fick låg bara mellan tummen och pekfingret och någon regelrätt offert såg vi inte skymten av fören i april.
Under våren var det ändringar av vad som gick att lösa och inte, men bröllop skulle det bli! Vi fick bekräftat att lokalen enligt restaurang regler med 4 gäster per bord skulle klara 36gäster, perfekt! Äntligen något konkret att börja jobba ifrån, äntligen skulle vi kunna skicka ut våra inbjudningar! Vi skalade ner listan till 26 gäster, vilket gav oss marginaler för att kunna göra en lämplig bordsplacering och ge våra gäster en känsla av gott om plats.
Maj var välplanerad med frisör besök, möten med alla, prova brudklänningen som äntligen kommit och massa tryck material till festen. Allt skulle vara klart tills helgen innan bröllopet, så vi skulle kunna ta det lugnt och landa inför det stundande bröllopet.
Men onsdagen den 12e maj så vänder David hem innan han ens hunnit till jobbet, gårdagens trötthet håller i sig och han känner sig febrig. På vägen hem tar han ett test, som visade positivt på Covid-19. David var sjuk, och jag hamnade i karantän i en vecka, en väldigt bra vecka med fint väder och jag fick gjort mycket i trädgården, som inte skulle hunnits med i vårt späckade schema. Samtidigt som jag kunde ta hand om honom så han skulle bli frisk snabbt. Men jag fick boka om ett par av alla möten.
I slutet av min karantän så började jag ha lite ont i halsen och var snuvig, men det kunde ju lika gärna vara pollen, men jag tog ett nytt test, och det var positivt. I samma veva kände David sig bra igen. Så nu var det hans tur att ta hand om mig istället. Nästan 2 veckor blev jag liggandes, så jag fick börja boka om allt annat som vi hade hoppats hinna ur karantänen tills.
I vår karantän så började det bli oroligt med lokalen, de hade fått extra påminnelse om att vi alla måste följa restriktionerna för att kunna lätta på dem som planerat och de började vela om det skulle gå att lösa. Från lokalen kände de att de hade påtryckningar från kommun och länsstyrelsen om att inte köra, medan när vi ringde så fick vi bara klartecken och de tryckte på att restaurangens serveringstillstånd väger tyngre än att det är ett privat evenemang.
Men med 1,5 vecka kvar till bröllopet så fattar lokalen ett beslut om att inte genomföra vårt bröllop.
Så vad gör man? Bryter ihop? Flyttar fram sitt bröllop? Ja till att börja med så bröt jag ihop, så ledsen över att de inte kunde kommit på det tidigare. Men vi var helt säkra på att vi ville gifta oss den dagen, det är svårt att komma med av eller ombokningar till fotograf, stylist, florist, tårtkonstnär och alla gäster så tätt inpå, dessutom så var våra ringar graverade med datumet. Så vi funderade på en lösning, och vädret såg lovande ut! Vi bestämde oss för att ha vigseln i vår egen trädgård, vi köpte 2 partytält och en fin paviljong som vi ställde upp.
Måndagen den 31 maj gick jag ur min karantän, äntligen kunde vi börja jobba på ordentligt! Hela veckan som skulle vara semester gick åt till att förbereda allt, prova klänning, möte med fotograf, vigselförrättare, toastmaster, ljudtekniker, videograf, frisör besök och mitt i allt detta skulle trädgården snyggas till, möbleras, dekoreras och all mat skulle beställas och sen hämtas. Som att inte detta vore nog, så fick vi fel levererat från My Perfect day, så på torsdag eftermiddag ringer jag kundtjänst i panik, jag står utan mina 40 engångsglas och har istället 2st plastglas. Men de löste det superproffsigt och vid lunchtid på fredagen fanns paketet med våra glas hos ombudet.
(Inget samarbete utan enbart från hjärtat! Behöver du ballonger, engångsgrejer eller annat till ditt bröllop, baby shower eller annan fest, så är de bästa stället!)
Jag vet inte riktigt hur, men med hjälp av familj och brudfölje och mina många checklistor så fick vi till en fantastisk vigsel som livesändes till alla som inte kunde vara med. Vi vann så mycket på förändringen, vi var redan på plats inför fotograferingen, och efter fotograferingen var vi nära till lunch och vigsel.
Så klart att mycket redan var klart, men själva vigselfesten hade vi 2 år på oss, för att sedan planera på endast 1 vecka! Klarar man det, så klarar man vad som helst!
Comments